ja ni, ni vet ju det mesta om mig eftersom jag driver en blogg
och skriver lixom om mitt liv här!

men jag är 12 år och heter Isabelle.
bor utanför lund i en liten håla ja här händer inte så mycket men jag har mina kompisar
och jag älskar att ha kul! gillar verkligen inte att bara sitta och glo på tv:n en hel dag
jo när jag är sjuk men då kan jag knappt göra ngt annat, som sagt jag verkligen
ÄLSKAR kläder mode och ja såntdära synd bara att jag inte alltid har pengar så jag kan
köpa dom ''kläderna'' som jag alltid vill.
jag går på svaleboskolan 6A gillar den klassen väldigt mycket vi är som en stor familj allihop.
jag gillar mest musik & idrott i skolan eftersom båda två sakerna håller jag på med på fritiden
jag suger på läsförståelse prov i skolan hatar också det mycket.
spelar fotboll i veberöds AIF världens bästa lag, alltid så kul på träningar matchet cuper
och allt med er och jag blir helt lycklig när jag är med er.
jag spelar oftast inte med min egen ålder eftersom när jag började så fanns det inte ett
99 lag och jag vill utvecklas mer och så ja.
så jag spelar med F97/98 VI ÄR BÄST & VI GÖR DET VI ÄLSKAR, PUUUUUUSS PÅ ER.
älskar att sjunga och musik är en del av mig, bieber ligger såklart först på min musik lista
jag lyssnar på allt möjligt nytt.
min barndom har varit väldigt bra eller iallafall en stor del av den
men för snart 3 år sedan gick mitt hjärta i tusen bitar.. hade presic komit hem från romelecupen
som vi hade vunnit mamma & pappa satt i soffan och såg ledsna ut jag & mina syskon satte
och där också så sa pappa & mamma att dom skulle skiljas.. OH gud det var en känsla
som jag aldrig kommer kunna beskriva och ni som inte har skilda föreldrar kommer inte iheller
fatta.. efter den dagen kan jag erkänna själv att jag har förändrats från början så var det inte
till något bra men alla fattade att det var ju för att jag ville försöka göra mig själv lycklig..
bråkade mycket med vännerna för att jag inte kunde hjälpa dom när dom behövde hjälp men
det var också för att jag inte iheller mådde bra jag var för svag jag hade inga ord kvar.. mitt
hjärta var brustet i tusen bitar.. mamma och pappa fattade inte iheller MIN smärta.. vi var ju olika.
tillbaka till mig själv, jag kan erkänna själv att jag är en glad tjej som gillar att busa till det
och bara va mig själv. hade aldrig stått ut med en kompis som inte pratar det skulle bli panik för mig.
jag gillar skräckfilmer speciellt när man kollar på skräckisar me killar mwihihih..
innan hade jag också matstörningar kunde nt äta för då kändes de som om jag skulle spy
jag tror på spöken & andar och känner när det är ngt sånt i närheten, tycker också det är coolt.

ja jag vet nt mer vad jag ska berätta.. fråga om ni har någon fråga istället så svarar jag  på det.
nu blir det O.C puss.